Ett stycke hederligt gripande misär

Jag har en komplicerad relation till söderrockande Drive-By Truckers. Eller komplicerad är att ta i, jag gillar vanligtvis en, två låtar per skiva men anser att jag borde gilla fler. På förra årets The Big To-Do var det muskelrockande alt-country dängan ”Birthday Boy” som stod för behållningen, på 2001-års Southern Rock Opera var det den narrativa ”Three Great Alabama Icons” som grep tag i mig.

Årets skiva, den i relation till backkatalogen avsevärt lugnare Go-Go Bots, följer detta mönster. Visst, jag köper att poppiga ”I Do Believe” och att laid back känslan i ”Ray’s Automatic Gun” är bra. Riktigt bra till och med. Men det funkar inte riktigt för mig. Som vanligt finns det dock ljuspunkter, som det upplyftande och softa stycket ”Everybody Needs Love” och Go-Go Bots stora epos, låten med stort L: den misärdrypande berättelsen ”Used To Be A Cop”.

Låten följer en före detta polis och hans gripande elände, om hur polisen gav honom ett yrke, en identitet, men hur nerverna, ilskan och hans övriga demoner tog ifrån honom allt. Exfrun bor i ett hus som han betalar, han har förlorat barnen, bilen, brickan. Ensam vaknar han upp på natten, han cirkulerar i ensam i ett hus med enbart drömmar som sällskap. Han har fortfarande kvar kulen förstås, kulan som snuddade vid hans arm. Men i slutet på dagen så reminiscenser han om det han haft, det han förlorat.

Folk, detta är gripande skit.