Att riva eller inte riva, det är frågan

Tydligen bråkar folk i Stockholm om Slussens vara eller icke vara. Vilket jag antar är normalt. Lokalbebyggelsefrågor får oss alla att hyperventilera och hata.

I Uddevalla till exempel så har det skrivits estetisk torftiga och indignerade lokaltidningsinsändare om bebyggelse av Skeppsviken så länge jag kan minnas, tydligen folkomröstades frågan på Barna Hedenhös tid. Om jag förstått det rätt rör frågan bebyggelse på det s.k. ”Oljeberget” – ett berg som jag trots 10 års heltidsbonde i staden fortfarande inte kan peka ut.

Anyway, kampen om Slussen, vilket jag för övrigt förstått är ett hemskt grått 30-tals område som enbart unga ledsamma män (s.k. modernister), anhängare av Le Corbusier (övervintrade modernister) och arkitektprofessorer gillar.

Personligen bryr jag mig inte nämnvärt om Slussens öde. Dock sprang jag på en liten del av diskursen som jag tycker är ganska rolig.

Tydligen är ett argument för Slussens vara att man ska bevara de ”Blå Bodarna”.

Detta låter ju trevligt, mycket trevligt till och med. När jag hör ”Blå bodarna” så tänker jag på små träbodar, mindre än Kolonilottstugor, kanske med vita knoppar och fönsterfoder. Typ idylliskt som egenpressad jordgubbssaft.

Sedan ser man ett kort (av Hanna Fridén) på skiten.

Falsk marknadsföring säger jag.

Riv skiten.