Gott nytt år!
fredag, december 31, 2010
Livet är en fest (om det finns juice) - gott nytt år!
Le grande finale på 3sons oumbärliga genomgång över 2010 får helt enkelt fortsätta 2011 – nå lämnar jag datorn för detta år och åker till Göteborg för middag och fest.
Gott nytt år!
Gott nytt år!
torsdag, december 30, 2010
Desto högre toppar desto djupare dalar II
Nästa år ska jag troligtvis köpa hus. Ni läsare som varit med mig ett tag kanske kommer ihåg att jag en gång appropå utrymmesbrist i lägenheten skrev ”Går allt åt helvete får jag väl köpa hus istället.”.
Det har dock inte gått åt helvete. Snarare tvärtom. Det går in mer på 28 kvadrat än vad man kan tro.
Dock så kommer jag troligtvis att förhållandevis snart ha mycket extra utrymme att fylla.
Någonting som självklart fått mig att maniskt kolla efter schyssta väggdekorationer.
Gårdagens #indredningsmåsteha:
via ”Manligt med Jonas Cramby”
Dagens #indredningsmåsteha:
Hur ska detta gå...kommer skiten att träffa fläkten?
Det har dock inte gått åt helvete. Snarare tvärtom. Det går in mer på 28 kvadrat än vad man kan tro.
Dock så kommer jag troligtvis att förhållandevis snart ha mycket extra utrymme att fylla.
Någonting som självklart fått mig att maniskt kolla efter schyssta väggdekorationer.
Gårdagens #indredningsmåsteha:
via ”Manligt med Jonas Cramby”
Dagens #indredningsmåsteha:
Hur ska detta gå...kommer skiten att träffa fläkten?
Världens bästa 2010 - Gunde Svan missade jordbävningen på Haiti
#Äntligen fortsätter 3 Shots of Nothings popvetenskapliga avhandling över 2010. En dissertation som ger svaret på frågan varför vårt snart gångna år benämns som ”2010 bästa året ever!”. Vi tar ett steg tillbaka till januari 2010 – när Gunde Svan steg in ifrån kylan och in i våra (digitala)hjärtan och visade oss att man inte alltid behöver ha så jävla mycket koll.
2010 var året då vårt tålamod för det alltmer hyperuppkopplade samhälle började rämna. Vi läste Nicholas Carrs ”The Shallows” (eller åtminstone läste om den) och artiklar som ”Vi måste befria oss från nätslaveriet!” och ”First Steps to Digital Detox” (eller åtminstone så läste vi om dom på Twitter) och här och var så hoppade folk av Facebook.
För våra digitala jag så var 2010 ett synnerligen dramatiskt år.
Jag kan känna att vad som verkligen utmärker människan 2.0 är att vi är så jävla uppdaterade hela tiden – missförstå mig inte nu, jag är mer uppdaterad och online än de flesta och trivs väldigt bra med det – men ibland så känner jag att en ”digital detox” inte bara är en mardröm utan i realiteten en ganska lockande sådan.
I detta smet av uppkoppling och en värld som ständigt tycks snurra snabbare så behöver vi förebilder – som grisbonden Rolf Axel Nordström från Söderslätt (porträtterade i Axess Magazines temanummer om ”Längtan till långsamhet”) eller varför inte Gunde Svan.
Gunde mother-f-ing Svan.
Mannen som bättre än någon annat bevisat att man inte behöver vara uppkopplad dygnet runt för att vara framgångsrik i en konvergenskultur och i en platt värld.
Mannen som missade att jordbävningen i Haiti ägde rum…
Jordbävningen på Haiti är en historiens mer obehagliga katastrofer - 212 000 har bekräftats döda och en miljon uppges ha blivit hemlösa – med dessa siffror kommer en hiskelig medierapportering. Alltså, det bör ses som nästan omöjligt att missa en katastrof av liknande magnitud.
Men Gunde lyckades. När tabloidtidningen Expressen ringde upp visade det sig att Gunde lyckats hålla sig ifrån alla typer av både analoga och digitala medier. I en vecka! Intervjun är lysande, ja faktiskt lysande.
Gunde är s.k. ”folkkär” och har uppenbarligen inte Twitter.
Gunde är rik och har tydligtvis inte Facebook.
Gunde är framgångsrik och uppenbarligen asocial.
Gunde är en ikon och hjälte för våra digitalt utbrända hjärnor.
2010 var året då vårt tålamod för det alltmer hyperuppkopplade samhälle började rämna. Vi läste Nicholas Carrs ”The Shallows” (eller åtminstone läste om den) och artiklar som ”Vi måste befria oss från nätslaveriet!” och ”First Steps to Digital Detox” (eller åtminstone så läste vi om dom på Twitter) och här och var så hoppade folk av Facebook.
För våra digitala jag så var 2010 ett synnerligen dramatiskt år.
Jag kan känna att vad som verkligen utmärker människan 2.0 är att vi är så jävla uppdaterade hela tiden – missförstå mig inte nu, jag är mer uppdaterad och online än de flesta och trivs väldigt bra med det – men ibland så känner jag att en ”digital detox” inte bara är en mardröm utan i realiteten en ganska lockande sådan.
((hets mot teknikutveckling FTW!)
I detta smet av uppkoppling och en värld som ständigt tycks snurra snabbare så behöver vi förebilder – som grisbonden Rolf Axel Nordström från Söderslätt (porträtterade i Axess Magazines temanummer om ”Längtan till långsamhet”) eller varför inte Gunde Svan.
Gunde mother-f-ing Svan.
Mannen som bättre än någon annat bevisat att man inte behöver vara uppkopplad dygnet runt för att vara framgångsrik i en konvergenskultur och i en platt värld.
Mannen som missade att jordbävningen i Haiti ägde rum…
Jordbävningen på Haiti är en historiens mer obehagliga katastrofer - 212 000 har bekräftats döda och en miljon uppges ha blivit hemlösa – med dessa siffror kommer en hiskelig medierapportering. Alltså, det bör ses som nästan omöjligt att missa en katastrof av liknande magnitud.
Men Gunde lyckades. När tabloidtidningen Expressen ringde upp visade det sig att Gunde lyckats hålla sig ifrån alla typer av både analoga och digitala medier. I en vecka! Intervjun är lysande, ja faktiskt lysande.
Gunde är rik och har tydligtvis inte Facebook.
Gunde är framgångsrik och uppenbarligen asocial.
Gunde är en ikon och hjälte för våra digitalt utbrända hjärnor.
onsdag, december 29, 2010
Årets musik
Årets album
1. Melissa Auf Der Maur - Out of Our Minds
”Out of our Minds” är en titel som talar ganska mycket om inriktningen på låtarna. Här finns fortfarande en ton av amerikansk västkust-grunge, hårdrockens söta tunga melodislingor, manande gitarrer och stämsång. Men framförallt finns här samma genres gothkänsla, den mörka romantiken, det dunkla, och en känsla som ligger långt från det samtida rationella samhällets krav på logik och klarhet”
2. Kevelertak – ST
Jag är knäckt. Att jag under 2010 missat detta hardcore/metal/rock n’ roll vansinne gör mig faktiskt ledsen. Efter upprepade lyssningar kan det här vara den felande länken mellan Turbonegros rock n’ roll, sena Darkthrones dödssvarta black n’ roll, ursinnet från hardcore, galenskapen från posthardcore med driv, sväng, influenser från hela rockhistorien och helt packat med hits. SJUKT HÄFTIGT! ”Your New Favourite Band” Är en lämplig titel.
3. Ryan Bingham - Junky Star
”Junky Star är en skiva mörkt sovig americana, alt country med fingertoppskänsla och singer/songwriter eulogi vid den yttersta branten.”
4. High on Fire - Snakes of the Divine
“Heaven and hell. Hysteria. Master of puppets. Alla tre är album som träffat mitt i prick. Det finns fler. Snakes for the divine är ett av dem. Ett album som kommer att stå emot tidens tand. I evighet.”
5. Dylan Leblanc – Paupers Field
”Paupers field” påminner en hel del om Ryan Adams debutskiva. Den är lika tydligt rotad i traditionen, lika självklar. LeBlanc sjunger snyggt och lite kvidande medan steelgitarren glider fram över det släpiga kompet. Det är ett album som växer för varje lyssning. Det kan bli hur bra som helst.”
6. Steso Songs – Now It’s Dark
”Texterna fungerar lite som att bli vadderat nedslagen av en legion bomullstussar till nävar medan musiken smeker en tillbaka till livet med välljudande och vackra melodier som tagna från den vackraste avgrund.”
Min lite förvirrade beskrivning från Steso Songs spelning i Göteborg tidigare i år beskriver mina känslor för även skivan ganska bra.
7. Dundertåget – Dom feta åren är förbi
Årets sommarskiva för mig. Otaliga kvällar satt jag på balkongen med trevligt sällskap och en öl i näven och lyssnade på Dundertåget – schysst och klassisk rock med smarta texter som går hem i alla åldrar.
8. The Devil Wears Prada - Zombie EP
Årets kristna metalcore… trippelsång, radiopolerade metalcore gitarriff och smaksamt polerade trummor har aldrig låtit fränare. Spelas gärna emellan kapitel av ”War of Z” .
9. Zombiekrig – Undantagstillstånd
”Axel Widén har en mycket aggressivt skrikig taggtrådsröst som passar perfekt till den mycket lyckade parningen mellan tidig 80-talsthrash och stenhård punk som toppas med en liten gnutta klassisk metal. Det låter ungefär som om man skulle ha satt At The Gates Tompa Lindberg till att sjunga på svenska på Metallicas No Life ’Til Leather-demo.”
Kill 'em All på svenska!
10. Blackbird Blackbird
Drömsk electronica i förträffligt korta stycken.
Årets Soundtrack:
Soundtracket till Crazy Heart gjorde så att hatet, renset och det ockulta mörkret i stonergrungepopen, den psykedeliska svartmetallen, den nostalgiska hardcorepunken och den hypade alternativ metalen inte kändes så roligt längre.
Årets comeback:
Rocky Erikson & The Okerville Rivers - Cast Out All Evil
Jag vet att Rocky gjort en massa frän musik sedan 13th Floor Elevators men Cast Out All Evil och superhiten “Goodbye Sweet Dreams” måste ändå ses som Eriksons ultimata comeback.
Amebix - Redux
Världens pundigaste, kultigaste och svärdsmidande D-taktspunkare är tillbaka. Denna gång med tak över huvudet. Fortfarande med gripande och mördande bra rens.
Årets "nästan":
Anna von Hausswolff
Jag är ledsen, jag gillar anslaget och stundtals låtarna på ”Track of Time” och ”Singing From The Grave” men nej. Det hela är lite för pretentiöst.
Årets “hit”:
Drive-By Truckers – Birthday Boy och Bombay Bicycle Club – Rinse Me Down
Årets skivor som inte kom 2010:
Tragedy - Venegence
Årets dystopiska käftsmäll! Driv, ett enormt patos och en känsla av stundande undergång men också hopp. En crossover triumf av enorma proportioner med spritt språngande galna trummor, aggressiva gitarriff och smittande melodier.
Townes van Zandt - ST
Townes porträttlika röst, gripande texter och simpelt geniala låtar pockade länge på min uppmärksamhet, grep tag, matade mig med ”Waiting Around To Die” och ”Columbine” och släppte sedan aldrig taget. Det är sällan, nästan aldrig, som jag drabbas så genuint av en artist. Townes folk-country står som monument i en dialektisk genre där motsatsen mellan tradition och progression är en del av charmen. Sätt på Heartworn Highways versionen av ”Waiting Around to Die”, blunda och lyssna för en lektion i gripande medmänsklighet.
Årets besvikelse:
Ryan Adams & The Cardinals - III/IV
Besvikelsen har fortfarande inte lagt sig. Det är talande att två låtar på denna dubbelskiva är bra, och dom är riktigt bra, medan de andra är…kanske inte urusla, men liksom menlösa – det här är inte den Ryan som gav oss Whiskeytown, Heartbreaker och Cold Roses.
Årets entertainer:
Howling Pelle i the Hives på Metaltown
Förbjud jantelagen skanderade de moderata riksdagsledamöterna Bengtsson, Axén, Andersson och Norlén. Det behövs ju inte. Pelle har ju redan pulveriserat hela djävla lagboken till aska.
Årets live:
Imogen Heap i Malmö
Kanske mitt livs mest efterlängtade musikupplevelse – självklart gjorde hon mig lite besviken för fantasier är alltid så mycket bättre än verkligheten. Dock var spelningen sjukt vacker, skicklig och charmig.
Spotifylista för (de flesta)albumen här.
1. Melissa Auf Der Maur - Out of Our Minds
”Out of our Minds” är en titel som talar ganska mycket om inriktningen på låtarna. Här finns fortfarande en ton av amerikansk västkust-grunge, hårdrockens söta tunga melodislingor, manande gitarrer och stämsång. Men framförallt finns här samma genres gothkänsla, den mörka romantiken, det dunkla, och en känsla som ligger långt från det samtida rationella samhällets krav på logik och klarhet”
2. Kevelertak – ST
Jag är knäckt. Att jag under 2010 missat detta hardcore/metal/rock n’ roll vansinne gör mig faktiskt ledsen. Efter upprepade lyssningar kan det här vara den felande länken mellan Turbonegros rock n’ roll, sena Darkthrones dödssvarta black n’ roll, ursinnet från hardcore, galenskapen från posthardcore med driv, sväng, influenser från hela rockhistorien och helt packat med hits. SJUKT HÄFTIGT! ”Your New Favourite Band” Är en lämplig titel.
3. Ryan Bingham - Junky Star
”Junky Star är en skiva mörkt sovig americana, alt country med fingertoppskänsla och singer/songwriter eulogi vid den yttersta branten.”
4. High on Fire - Snakes of the Divine
“Heaven and hell. Hysteria. Master of puppets. Alla tre är album som träffat mitt i prick. Det finns fler. Snakes for the divine är ett av dem. Ett album som kommer att stå emot tidens tand. I evighet.”
5. Dylan Leblanc – Paupers Field
”Paupers field” påminner en hel del om Ryan Adams debutskiva. Den är lika tydligt rotad i traditionen, lika självklar. LeBlanc sjunger snyggt och lite kvidande medan steelgitarren glider fram över det släpiga kompet. Det är ett album som växer för varje lyssning. Det kan bli hur bra som helst.”
6. Steso Songs – Now It’s Dark
Min lite förvirrade beskrivning från Steso Songs spelning i Göteborg tidigare i år beskriver mina känslor för även skivan ganska bra.
7. Dundertåget – Dom feta åren är förbi
Årets sommarskiva för mig. Otaliga kvällar satt jag på balkongen med trevligt sällskap och en öl i näven och lyssnade på Dundertåget – schysst och klassisk rock med smarta texter som går hem i alla åldrar.
8. The Devil Wears Prada - Zombie EP
9. Zombiekrig – Undantagstillstånd
”Axel Widén har en mycket aggressivt skrikig taggtrådsröst som passar perfekt till den mycket lyckade parningen mellan tidig 80-talsthrash och stenhård punk som toppas med en liten gnutta klassisk metal. Det låter ungefär som om man skulle ha satt At The Gates Tompa Lindberg till att sjunga på svenska på Metallicas No Life ’Til Leather-demo.”
Kill 'em All på svenska!
10. Blackbird Blackbird
Drömsk electronica i förträffligt korta stycken.
Årets Soundtrack:
Soundtracket till Crazy Heart gjorde så att hatet, renset och det ockulta mörkret i stonergrungepopen, den psykedeliska svartmetallen, den nostalgiska hardcorepunken och den hypade alternativ metalen inte kändes så roligt längre.
Årets comeback:
Rocky Erikson & The Okerville Rivers - Cast Out All Evil
Jag vet att Rocky gjort en massa frän musik sedan 13th Floor Elevators men Cast Out All Evil och superhiten “Goodbye Sweet Dreams” måste ändå ses som Eriksons ultimata comeback.
Amebix - Redux
Världens pundigaste, kultigaste och svärdsmidande D-taktspunkare är tillbaka. Denna gång med tak över huvudet. Fortfarande med gripande och mördande bra rens.
Årets "nästan":
Anna von Hausswolff
Jag är ledsen, jag gillar anslaget och stundtals låtarna på ”Track of Time” och ”Singing From The Grave” men nej. Det hela är lite för pretentiöst.
Årets “hit”:
Drive-By Truckers – Birthday Boy och Bombay Bicycle Club – Rinse Me Down
Årets skivor som inte kom 2010:
Tragedy - Venegence
Årets dystopiska käftsmäll! Driv, ett enormt patos och en känsla av stundande undergång men också hopp. En crossover triumf av enorma proportioner med spritt språngande galna trummor, aggressiva gitarriff och smittande melodier.
Townes van Zandt - ST
Townes porträttlika röst, gripande texter och simpelt geniala låtar pockade länge på min uppmärksamhet, grep tag, matade mig med ”Waiting Around To Die” och ”Columbine” och släppte sedan aldrig taget. Det är sällan, nästan aldrig, som jag drabbas så genuint av en artist. Townes folk-country står som monument i en dialektisk genre där motsatsen mellan tradition och progression är en del av charmen. Sätt på Heartworn Highways versionen av ”Waiting Around to Die”, blunda och lyssna för en lektion i gripande medmänsklighet.
Årets besvikelse:
Ryan Adams & The Cardinals - III/IV
Besvikelsen har fortfarande inte lagt sig. Det är talande att två låtar på denna dubbelskiva är bra, och dom är riktigt bra, medan de andra är…kanske inte urusla, men liksom menlösa – det här är inte den Ryan som gav oss Whiskeytown, Heartbreaker och Cold Roses.
Årets entertainer:
Howling Pelle i the Hives på Metaltown
Förbjud jantelagen skanderade de moderata riksdagsledamöterna Bengtsson, Axén, Andersson och Norlén. Det behövs ju inte. Pelle har ju redan pulveriserat hela djävla lagboken till aska.
Årets live:
Imogen Heap i Malmö
Kanske mitt livs mest efterlängtade musikupplevelse – självklart gjorde hon mig lite besviken för fantasier är alltid så mycket bättre än verkligheten. Dock var spelningen sjukt vacker, skicklig och charmig.
Spotifylista för (de flesta)albumen här.
måndag, december 27, 2010
Åsa-Nisse i modern tappning
Förra året skrattade jag åt prospektet "bra och seriös film om Åsa-Nisse i modern tappning".
Jag frågade hur i helvete det skulle gå till, jag menar, hade de läst serien?
Månader har gått och vatten har flutit under broarna.
Här är trailern.
"bra"?
Nja.
"seriös"?
Kanske i Småland.
"udda"?
Det ser onekligen ut så.
Jag frågade hur i helvete det skulle gå till, jag menar, hade de läst serien?
Månader har gått och vatten har flutit under broarna.
Här är trailern.
"bra"?
Nja.
"seriös"?
Kanske i Småland.
"udda"?
Det ser onekligen ut så.
onsdag, december 22, 2010
Vindsvåningsdebatten rond II
Veckans skörd av inlägg i ”Vindsvåningsdebatten” har förändrat diskursproblematiken kring vindsvåningarnas vara eller icke vara. Från teppanyakihällar och mizunasalladens dekorativa blad till livsfarliga jävla istappar.
Personligen har jag svårt att fatta statusen med vindsvåningar. Men jag vet att de är onda.
Dom brukade vara onda för att dem personifierade taskig smak.
Eller, det gör dem fortfarande.
Nu ligger de dessutom bakom istapparna.
Hets mot bostadsformer FTW!
Personligen har jag svårt att fatta statusen med vindsvåningar. Men jag vet att de är onda.
Dom brukade vara onda för att dem personifierade taskig smak.
Eller, det gör dem fortfarande.
Nu ligger de dessutom bakom istapparna.
Hets mot bostadsformer FTW!
måndag, december 20, 2010
Världens bästa 2010 – Naturen visade sig som det arsle som ofta är
Nu till fortsättningen på 3 Shots of Nothings folkligt uppskattad esammanfattning om varför 2010 benämns som ”2010 bästa året ever!”. Vi fortsätter i april 2010 - när Eyjafjallajökulls utbrott visade världen att naturen ofta är ett djävla arsle.
En obehaglig naturvurm tycks svepa över västlandet. Denna vurm ter sig i uttryck som röster på Miljöpartiet, klimatångest, organisk mat och hyllande av naturrätts vridna Avatar. Vi har helt enkelt fått för oss att naturen är ett schysst ställe. Något som knappast kan sägas varit fallet under en majoritet av mänsklighetens historia. Något som vi på 3 Shots of Nothing uppmärksammar eftersom vi självklart vill vara lite sådär halvtrendigt myskonservativa (dock bakar vi inte cupcakes).
Missförstå mig inte nu, miljöpartiet har en bra integritetspolicy, klimatet är säkerligen uppfuckat och organiskt mat är trevligt (så länge man inte slänger jordens växande befolkning åt vargarna genom att minska den totala slutproduktionen genom överdrivet vurmande av organiska odlingsmetoder eller tror på idiotier som
antroposofiskt jordbruk). Avatar är dock ett missfoster till film utan överslätande drag.
I alla fall, det svenska folkets naturvurm har gått så långt så att fullt dugliga personer är emot vindkraft på grund av att de vill ”bevara den svenska naturen” – som om gärdesgårdar skulle vara naturlandskap – det är ett kulturlandskap (#hatanaturlandskap FTW!).
Därför känns det skönt att moder natur gav oss en naturkatastrof utan katastrofala följder. Nämligen Eyjafjallajökulls utbrott.
Visst, aska lamslog flygplatser och den isländska ekonomin fick ytterliggare ett käftslag vilket säkerligen var otrevligt om du väntade på flygplan eller sjunger ”Lofsöngur” vid fotbollsmatcher. Oss andra kan glädja oss åt att vi fick bevis på att naturen utan kulturen, naturtillståndet utan civilisationen är ett ganska ruttigt ställe. Dessutom utan ett dödsoffer. Kudos till det naturkatastrofala komplexet liksom.
Låt oss bara begrunda följande illustrativa bevismaterial:
Här ser Eyjafjallajökulls utbrott ut som en bild från Sagan om Ringen. Eyjafjallajökull = Mordor. Nuff said.
Tvivlar ni fortfarande?
Här ser Eyjafjallajökulls ut som en djävla demon.
Nuff said.
Låt 2011 bli året då vi tar hand om vår klimat och våran jord – utan att mystifiera och försköna naturen.
En obehaglig naturvurm tycks svepa över västlandet. Denna vurm ter sig i uttryck som röster på Miljöpartiet, klimatångest, organisk mat och hyllande av naturrätts vridna Avatar. Vi har helt enkelt fått för oss att naturen är ett schysst ställe. Något som knappast kan sägas varit fallet under en majoritet av mänsklighetens historia. Något som vi på 3 Shots of Nothing uppmärksammar eftersom vi självklart vill vara lite sådär halvtrendigt myskonservativa (dock bakar vi inte cupcakes).
Missförstå mig inte nu, miljöpartiet har en bra integritetspolicy, klimatet är säkerligen uppfuckat och organiskt mat är trevligt (så länge man inte slänger jordens växande befolkning åt vargarna genom att minska den totala slutproduktionen genom överdrivet vurmande av organiska odlingsmetoder eller tror på idiotier som
antroposofiskt jordbruk). Avatar är dock ett missfoster till film utan överslätande drag.
I alla fall, det svenska folkets naturvurm har gått så långt så att fullt dugliga personer är emot vindkraft på grund av att de vill ”bevara den svenska naturen” – som om gärdesgårdar skulle vara naturlandskap – det är ett kulturlandskap (#hatanaturlandskap FTW!).
Därför känns det skönt att moder natur gav oss en naturkatastrof utan katastrofala följder. Nämligen Eyjafjallajökulls utbrott.
Visst, aska lamslog flygplatser och den isländska ekonomin fick ytterliggare ett käftslag vilket säkerligen var otrevligt om du väntade på flygplan eller sjunger ”Lofsöngur” vid fotbollsmatcher. Oss andra kan glädja oss åt att vi fick bevis på att naturen utan kulturen, naturtillståndet utan civilisationen är ett ganska ruttigt ställe. Dessutom utan ett dödsoffer. Kudos till det naturkatastrofala komplexet liksom.
Låt oss bara begrunda följande illustrativa bevismaterial:
Här ser Eyjafjallajökulls utbrott ut som en bild från Sagan om Ringen. Eyjafjallajökull = Mordor. Nuff said.
Tvivlar ni fortfarande?
Här ser Eyjafjallajökulls ut som en djävla demon.
Nuff said.
Låt 2011 bli året då vi tar hand om vår klimat och våran jord – utan att mystifiera och försköna naturen.
torsdag, december 16, 2010
"You know I don't like to talk about dark forces Randal"
I tribut till Ann Ekeberg har jag slängt ihop en lista med 10 låtar om djävulen. Kan inte säga att jag känner mig speciellt satanisk utan snarare ganska from.
1. Magnolia Elecrtic Co. – Talk To Me Devil, Again
2. The Grateful Dead – Friend of the Devil
3. Blood, Sweat and Tears – Sympathy For the Devil
4. Charlie Daniels – The Devil Went Down To Georgia
5. Steve Earle – The Devil’s Right Hand (Live)
6. Cliff Richard – Devil Woman
7. Beth Orton – Devil Song
8. Laura Marling – Devil’s Spoke
9. Bluegrass Tribute to Mötley Crüe – Shout at The Devil
10. Van Halen – Runnin’ With The Devil
2. The Grateful Dead – Friend of the Devil
3. Blood, Sweat and Tears – Sympathy For the Devil
4. Charlie Daniels – The Devil Went Down To Georgia
5. Steve Earle – The Devil’s Right Hand (Live)
6. Cliff Richard – Devil Woman
7. Beth Orton – Devil Song
8. Laura Marling – Devil’s Spoke
9. Bluegrass Tribute to Mötley Crüe – Shout at The Devil
10. Van Halen – Runnin’ With The Devil
Listan hittas här.
Min weltschmerz når oanade höjder
Så Ulf Nilsson är orolig *suck* för pursvenskarna *stön*.
Det är alltid obehagligt att höra tal om civilisationernas krig – speciellt när kriget utgår ifrån livmödrar.
Nu är jag inte speciellt orolig, varken för militanta islamister eller rasbiologiska nationalister – i gemen är de ofta för dumma för en revolution.
Anmärkningsvärt är dock att en nod i det debattindustriella komplexet 1.0 inte har förstått att en rasist på (20)10-talet för att lyckas med att få signifikant inflytande måste gömma sina rasbiologiska tendenser bakom kläder från Brothers och… eh, folkdräkter. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det men Jimmy leder över Ulf med 1-0.
Som alltid så tar jag en kopp kaffe och lindrar min weltschmerz genom att skratta åt Hipster Hitler.
Det är alltid obehagligt att höra tal om civilisationernas krig – speciellt när kriget utgår ifrån livmödrar.
Nu är jag inte speciellt orolig, varken för militanta islamister eller rasbiologiska nationalister – i gemen är de ofta för dumma för en revolution.
Anmärkningsvärt är dock att en nod i det debattindustriella komplexet 1.0 inte har förstått att en rasist på (20)10-talet för att lyckas med att få signifikant inflytande måste gömma sina rasbiologiska tendenser bakom kläder från Brothers och… eh, folkdräkter. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det men Jimmy leder över Ulf med 1-0.
Som alltid så tar jag en kopp kaffe och lindrar min weltschmerz genom att skratta åt Hipster Hitler.
onsdag, december 15, 2010
Terroristen från Tranås - svensk landsbygd i fritt förfall!
I samband med avslöjandet att den svenska terroristen kommer från Tranås och inte Rosengård så skriver många på Twitter, a.k.a. ”Kommentariatet”, att man måste integrera landsbygden pga. av att många högprofil brottslingar kommer därifrån.
Utmärkt tycker vi på 3son som själva bor i Uddevalla, en stad som stundtals enbart tycks fostra dårar.
I samband med dessa tankebanor kan jag inte sluta tänka på följande lätt modifierade bild.
(Vet någon vart bilden kan komma ifrån?)
Utmärkt tycker vi på 3son som själva bor i Uddevalla, en stad som stundtals enbart tycks fostra dårar.
I samband med dessa tankebanor kan jag inte sluta tänka på följande lätt modifierade bild.
(Vet någon vart bilden kan komma ifrån?)
tisdag, december 14, 2010
Jag hatar Sidewalk Express!
Kära blogg,
Befinner mig på Bromma flygplats. Mitt plan är försenat. Mina hörlurar är sönder. Således befinner jag mig i väntrumshallens version av hades. Funderar i och för sig på att blastra (till den graden som man kan "blastra" från en mobiltelefonshögtalare) "All Pigs Must Die" samt "Yersinia" så min omvärld kan förstå hur jag allmänt känner för förseningar och brustna hörlurar.
(Näst bäst just nu. Slås enbart av Yersinias "Efter oss syndafloden" )
Men det är inte anledningen till att jag hatar Sidewalk Express utan för att jag i illa förhoppning trodde att de kunde ge mig acess till wikipedia, facebook, twitter, diverse bloggar på wordpress och ett antal andra sidor.
Men nej,
Istället blockeras sidorna av antingen FRA eller tekniskt missöde.
Således vill jag bara skrika* Fuck you Sidewalk Express!**
___________________________________________________________________________________
* Som Sheldon Cooper efter matchen mot Wil Wheaton.
** Tyvärr tas jag nog inte speciellt seriöst eftersom jag typ hyperventilerar som just Shelldon Cooper. Fan, går nog och köper ett par över svindyra och allmänt kassa hörlurar.
UPPDATERING: "Ny beräknad avgångstid 20:55"
...
Befinner mig på Bromma flygplats. Mitt plan är försenat. Mina hörlurar är sönder. Således befinner jag mig i väntrumshallens version av hades. Funderar i och för sig på att blastra (till den graden som man kan "blastra" från en mobiltelefonshögtalare) "All Pigs Must Die" samt "Yersinia" så min omvärld kan förstå hur jag allmänt känner för förseningar och brustna hörlurar.
(Näst bäst just nu. Slås enbart av Yersinias "Efter oss syndafloden" )
Men det är inte anledningen till att jag hatar Sidewalk Express utan för att jag i illa förhoppning trodde att de kunde ge mig acess till wikipedia, facebook, twitter, diverse bloggar på wordpress och ett antal andra sidor.
Men nej,
Istället blockeras sidorna av antingen FRA eller tekniskt missöde.
Således vill jag bara skrika* Fuck you Sidewalk Express!**
___________________________________________________________________________________
* Som Sheldon Cooper efter matchen mot Wil Wheaton.
** Tyvärr tas jag nog inte speciellt seriöst eftersom jag typ hyperventilerar som just Shelldon Cooper. Fan, går nog och köper ett par över svindyra och allmänt kassa hörlurar.
UPPDATERING: "Ny beräknad avgångstid 20:55"
...
torsdag, december 02, 2010
Ett litet sidospår
Efter att ha råkat surfa in på Svenska Jägareförbundets hemsida så känner jag mig slutligen manad att skria som från vildmarken.
UPPDATERING
Råkade googla på LRF. Än en gång så känner jag mig manad att skria som från vildmarken.
UPPDATERING
Råkade googla på LRF. Än en gång så känner jag mig manad att skria som från vildmarken.
onsdag, december 01, 2010
Världens bästa 2010 – Del 1: OS tog slut.
Så nu till 3 Shots of Nothings högt efterlängtade sammanfattning om varför 2010 benämns som ”2010 bästa året ever!”. Vi börjar i Februari 2010 - när Vinterolympiaden i Vancouver avslutades.
Vid en första anblick så kan det vara svårt att se de helvetiska effekter som en olympiad tycks betinga. Vid en första anblick så kan man tro att olympiaden bara är ett s.k. ”event” som andra – en tid och plats där likasinnade människor träffas för att utöva eller njuta av likasinnade nöjen – men då är man ute och cyklar. Olympiadens negativa effekter överträffar till fullo deras potentiellt positiva dito.
Visst kan man glädjas åt att utövarna i de 86 grenarna i de 15 sporterna får en möjlighet att för en gångs skull få uppmärksamhet – men då glömmer man att statstelevisionen exempelvis visar skidsport även utanför OS-sammanhang och att det kanske finns en anledning till att curlingfantaster är en utrotningshotad art i samhället. Gott så tycker vi på 3 Shots of Nothing.
Olympiader i allmänhet är långt ifrån muntra tillställningar för alla noder i de nätverk som de uppstår från. Detta är ingenting nytt och inget unikt för olympiaden i sig – även andra större idrottsengagemang tycks lida av sidoeffekter som ”gentrifiering”. Skillnaden är kanske att vi idag är mer medvetna om dem.
Nåväl, för staden Vancouvers skull så innebar olympiaden inskränkningar i medborgarnas civila rättigheter och än en gång så såg vi kopplingen mellan olympiska spel och en utveckling mot mindre demokrati samt ökade auktoritära sätt att styra samhället.
Nu när det talas om att Sverige ska ansöka om vinterolympiaden 2022 så måste vi därför fråga oss själva om det helt enkelt är värt det. Under listas några exempel på för mig oacceptabla urholkningar av rättigheter och demokratiskt styre som drabbade Vancouver vid olympiaden:
Dessutom så var Vancouver olympiaden även en skrämmande upplevelse även för oss oskyldiga svenskar eftersom vi fick skiten nerkörd i halsen. Statstelevisionen gick bananas och direktsände in i absurdum men fick inte ens nog där. Även s.k. analyser och kringprogrammen förpestade våra kära TV-vågor.
Och så fick obehagliga nationalistiska moraltendenser ytterliggare en gång en socialt acceptabel särprägel över världen.
Den enda lösningen jag ser på OS-problemet är att lägga ner skiten. Förutom Hockeyturneringen. Den döper vi om till världsmästerskapet i ishockey och njuter av vad fjärde år.
Således, en av de bästa sakerna som hände anno 2010 var att vinterolympiaden i Vancouver tog slut. Och världen blev lite vettigare, lite mer sansad och mycket mindre avskyvärd.
Anti-olympisk läsning:
Elin Grelsson I
Elin Grelsson II
Rasmus Fleischer
Techdirt.com
Jonatan Strandberg
Jay Black
Håkan Forsell
Vid en första anblick så kan det vara svårt att se de helvetiska effekter som en olympiad tycks betinga. Vid en första anblick så kan man tro att olympiaden bara är ett s.k. ”event” som andra – en tid och plats där likasinnade människor träffas för att utöva eller njuta av likasinnade nöjen – men då är man ute och cyklar. Olympiadens negativa effekter överträffar till fullo deras potentiellt positiva dito.
Visst kan man glädjas åt att utövarna i de 86 grenarna i de 15 sporterna får en möjlighet att för en gångs skull få uppmärksamhet – men då glömmer man att statstelevisionen exempelvis visar skidsport även utanför OS-sammanhang och att det kanske finns en anledning till att curlingfantaster är en utrotningshotad art i samhället. Gott så tycker vi på 3 Shots of Nothing.
Olympiader i allmänhet är långt ifrån muntra tillställningar för alla noder i de nätverk som de uppstår från. Detta är ingenting nytt och inget unikt för olympiaden i sig – även andra större idrottsengagemang tycks lida av sidoeffekter som ”gentrifiering”. Skillnaden är kanske att vi idag är mer medvetna om dem.
Nåväl, för staden Vancouvers skull så innebar olympiaden inskränkningar i medborgarnas civila rättigheter och än en gång så såg vi kopplingen mellan olympiska spel och en utveckling mot mindre demokrati samt ökade auktoritära sätt att styra samhället.
Nu när det talas om att Sverige ska ansöka om vinterolympiaden 2022 så måste vi därför fråga oss själva om det helt enkelt är värt det. Under listas några exempel på för mig oacceptabla urholkningar av rättigheter och demokratiskt styre som drabbade Vancouver vid olympiaden:
Dessutom så var Vancouver olympiaden även en skrämmande upplevelse även för oss oskyldiga svenskar eftersom vi fick skiten nerkörd i halsen. Statstelevisionen gick bananas och direktsände in i absurdum men fick inte ens nog där. Även s.k. analyser och kringprogrammen förpestade våra kära TV-vågor.
Och så fick obehagliga nationalistiska moraltendenser ytterliggare en gång en socialt acceptabel särprägel över världen.
Den enda lösningen jag ser på OS-problemet är att lägga ner skiten. Förutom Hockeyturneringen. Den döper vi om till världsmästerskapet i ishockey och njuter av vad fjärde år.
Således, en av de bästa sakerna som hände anno 2010 var att vinterolympiaden i Vancouver tog slut. Och världen blev lite vettigare, lite mer sansad och mycket mindre avskyvärd.
Anti-olympisk läsning:
Elin Grelsson I
Elin Grelsson II
Rasmus Fleischer
Techdirt.com
Jonatan Strandberg
Jay Black
Håkan Forsell
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
